Höstpromenad i Slite.

En föga behaglig oktoberhöst har gjort sin entré och, man har definitivt måst skrinlägga hoppet om att den gångna sommaren och brittsommaren skulle bli annat än några spridda välsignade dagar med hjärnuppmjukande solskenskaskader, alltför hastigt avbrutna av kylande regn och blåst.
I köpingen har dock den grågröna monotona sommarfärgen förbytts i flammande och valörrik höstprakt. Låt oss begagna denna betagande inramning och på måfå göra en rundvandring och se hur Slite förändrats de senaste månaderna.

Hotellrenoveringen gott bidrag till köpingens försköning.
Glädjande nog kan man här och där märka att arbete och kostnader lagts ner för att få samhället prydligare och vackrare än förr. Redan på försommaren fick sålunda hotellets fasad en välbehövlig renovering. Den anskrämliga verandan revs bort och i dess ställe kom en gedigen stentrappa som tillsammans med uppröjningen av planen framför gjort att det gamla Bacher-Nyströmska kalkpatronhuset åter börjat komma till sin rätt. Kunde nu bara det fula papptaket utbytas mot tegeltak, baksidan också få sin del av uppsnyggningen och den nya iskallt hårda blågröna färgen på fönsterbågarna ändras, så skulle Slite få ett välbehövligt tillskott till sitt fåtaliga bestånd av trivsam arkitektur.
Omedelbart väster om hotellet, på andra sidan om vägen upp mot Lotsbacken, låg förr ett gammalt magasin som nyligen rivits. Det var egentligen ett ganska vackert och intressant hus, men förfallet hade gått så långt att en renovering blivit alltför kostsam. Det magasinet var under segelskutornas tid proviantmagasin. Där fanns kar med salt kött och salt fläsk, säckar med ärter, mjöl, knallar och mycket annat, som inte längre utgör stommen till utspisningen ombord.

Cementrökan renas, cementdamm fyller gammalt stenbrott.
Att samhället nu synes få större möjligheter att verka prydligt beror till stor del på att cementfabriken, som under senare år i allt intensivare tempo spytt ask- och kalkdammbemängd rök, nu i sommar fått igång ett aggregat som effektivt renar röken från den största ugnen, och även röken från den andra stora ugnen har senare blivit dammfriare. Ännu så länge körs denna damm bort med lastbilar till köpingens soptipp, där den tillsammans med lera som också tippas där från cementbolaget redan bildar ett såphalt f antastiskt berg. Man har dock på sistone kommit underfund med att detta utmärkta fyllningsmaterial kan användas på lämpligare sätt och därför börjat fylla det närbelägna gamla stenbrottet på Solklints nordsida som hitintills knappast varit någon prydnad för samhället.

Snyggt har det också blivit vid skolorna.
sedan det långvariga och kostsamma arbetet med. en stenmur från tvättstugan längs Skolgatan och en bit in på Apoteksgatan avslutats. Den farliga Skolgatan har härigenom fått förbättrade trafikförhållanden, och ett trasigt och missprydande ståltrådsstängsel har försvunnit. Lägger man därtill att Samrealskolan fått en yttre renovering och en behaglig grön putston, så framgår det kanske att skolområdet nu gör ett helt annat och trivsammare intryck än tidigare. Även den alldeles intill skolområdet liggande provinsialläkarebostaden undergår f. n. en välbehövlig översyn och omfärgning som också tacksamt bör noteras, även om det cementröksgrå tegeltaket nu ser gråare ut än någonsin.

Hamnkajerna förbättras.
Nere i hamnen har de flesta nöjesbåtar tagits upp på land för vinterförvaring och fiskarbåtarna har fåt bättre utrymme. I den hårda ostliga stormen för någon vecka sedan var en Låtkatastrof nära, då dir. de Jounges vackra »Mosca», som låg förtöjd vinkelrätt mot vindriktningen, slet förtöjningen och drev ner mot varvet. Genom att olyckan som hände vid sjutiden på kvällen genast observerades och rapporterades kunde ett större haveri undvikas, och den stora dyrbara båten fick endast bordläggningen obetydligt skadad,
De under årens lopp alltmer skamfilade kajerna från varvet och norr ut mot norra bryggan kommer nu i höst att få en välbehövlig grundlig reparation, och samtidigt är det väl troligt att man måste sätta igång med den betydligt svårare lagningen av södra bryggans brofäste, där svåra sättningar som undan för undan förvärras kan bebåda omfattande och snara ras.

Vad blir följderna av en nedläggning av järnvägen?
För hamnens del kommer väl det bebådade nedläggandet av järnväl gen att betyda ett visst avbräck eller i varje fall påskyndad omläggning av trafikmetoderna. För många kom nog nedläggningsplanerna ganska överraskande, då man samma vecka som nyheten publicerades i tidning- arna i hamnen för fullt arbetade med att utbyta gamla ruttna slipers mot nya. I och med att järnvägen försvinner måste väl hela järnvägsområdet ompianeras, varigenom köpingens centralare delar säkerligen kan få bättre utformning och bebyggelsen norr om Östervallagatan lämpligen kan smältas ihop med den kring Storgatan. Det redan nu decennierlånga arbetet med att skaffa köpingen en stadsplan kommer väl dock härigenom att bli ytterligare många år fördröjt.
Nämner man till sist att de stora byggnadskomplexen i kvarteren Concordia och Eidern som uppföras i respektive halvkommunal- och cementbolagsregi nu till det yttre är färdiga, så har man i stort nämnt vad som inträffat av yttre förändringar under den sista tiden i köpingen.

Vattentornet blir en falsk jättefyr som inte kan lysa och leda.
När här skrivits så mycket om de arbeten som gjorts för köpingens uppsnyggande och förskönande måste även vattentornsfrågan beröras med några rader. Det tidigare beslutet att placera tornet inom de gamla vallarna på Lotsbacken alldeles intill den gamla men i sommar restaurerade kvarnen har genom ingripande av riksantikvarieämbet som väl är frångåtts. Tyvärr blev förflyttningen inte lång, endast några tiotal meter. Frågan har alltför mycket tenderat till att bli en kommunal prestigesak, och tornet skall nu byggas omedelbart utanför och norr om vallarna just väster om vägen som leder upp till Lotsbacken från torget alldeles söder om Svendes til f. d. Wulffska fastigheten. Estetiskt sett är den nya platsen endast obetydligt bättre. Alldeles intill lotsarnas bostäder kommer det en i sig själv kanske neutral vattensilos att resa sig mer än dubbelt så hög som backen som en jättefyr som inte kan lysa och leda.
Det kommer att bli en lika svår och oreparerbar som onödig skönhetsfläck för den ur natur- och skönhetsvärden redan svårt prövade köpingen. Endast få slitebor reagerar kanske för sådana värden, några vänjer sig väl så småningom, men i hjärtat på en och annan kommer alltid en tagg att irritera vid tanken på Lotsbackens skövlade skönhet.
Ny.

Gotlänningen
Lördagen 25 oktober 1952
Nr 248

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *