Hansa: »Musketörernas söner»
Alexander Dumas odödliga musketörer har fått en välförtjänt vila och här har istället deras söner fått rycka in. Det är Frankrikes tron som står på spel — som så många gånger förut — o. efter oräkneliga värjdueller går segern till de rättrogna. Cornel Wilde och Maureen O\’Hara är två av de fyra representanterna för de beryktade musketörerna och mellan de blixtrande värjorna har man också hunnit med att väva in en portion kärlek:
Storyn är tämligen slätstruken, men vill man ha en stunds »blodig» avkoppling utan några komplicerade situationer så är ju filmen att rekommendedera — med viss reservation. Filmen är i färg.
Förspelet handlar om Michigans universitets berömda studentorkester.
Conn.
Röda Kvarn: »Intermezzo på Sicilien»
Tack vare Pier Angeli har denna »tavelskojarhistoria» blivit en film värd att se. Men ändå. Hennes flickaktiga, nästan barnsliga, ansikte hör inte hemma bland dessa »konsthandlares»
— hon verk ar. för äkta o. hederlig i det sällskapet
— och är det också. Själva filmhistorian är inte mycket att hurra för, den är tråkig, ibland nästan plump, men pa de agerandes spel kan man inte klaga. Särskilt då Pier Angeli, men även George Sanders och Stewart Granger har utfört ett gott arbete. Bifigurerna är kanske lite för mycket gangster-amerikaniserade, ty man får betänka att det är i Italien, och i någon mån Nordafrika, som handlingen tilldrar sig. Till den bättre sidan av filmen hör också de vackra scenerierna från Sicilien.
Förspel: »Hemslavinnan», en liten kul sak.
Rune.
Royal: »Angiverskan»
Det var länge sedan vi såg Paul Henreid och denna hans »come back» till Visby är enbart angenäm. Hans framgång har sin förklaring, då Paul fått inte bara huvudrollen utan även producentens och regissörens\” roll på sin lott.
Handlingen tilldrar sig i och kring ett amerikanskt college och man tränger in i »Brödraskapet»-studenternas vidriga kamratfören., där man blir kamrat först när man burit affischen »Avskum» på bröstet, utsatts för tortyr i kallt vatten och slutligen deltagit i »helvetesnatten», då eleven klädd i säck skall skjuta en hund bakom örat och sedan dricka hundblodet.
Årligen går flera studenter i döden (hur många dödsfall tystas ner?) när Omega Nu, som collegeföreningen heter, torterar och utövar sadism mot elever som skvallrar eller är sturska.
Det blir doktorn (Henreid), som efter det att en av hans bästa elever avslöjat Omega Nu:s ceremonier med bl. a. att döda hunden, som tar upp kampen mot »idiotien», och lyckas också få fast den psykiskt sjuke ledaren.
Det är en stark film, som helt avslöja, och man förvånar sig över att man lyckats så bra. Paul Henreid gör tillsammans med Russel Johnson det äkta paret, och det är en fröjd att se deras innerliga kärlek till varandra. Andrahandsrollinnehavarna gör fina prestationer.
Det är en helt igenom upplysande, fängslande och rafflande film, som är värd att rekomendera. Ni ångrar Er inte.
Journal i förspel.
Sonny.
Vilken bio skall vi gå på?
Roxy: »Åsa-Nisse på nya äventyr», svensk film.
Royal: »Angiverskan», amerikansk film.
Hansa: »Musketörernas söner», amerikansk film.
Röda Kvarn: »Intermezzo på Sicilien», amerikansk film.
Klinte-Bio: »Son av sitt land», amerikansk film.
Gotlänningen
Torsdagen 30 oktober 1952
Nr 252