Burmeistersmålaren smyckade korbänken i Stenkumla kyrka.

Ett synnerligen intressant och värdefullt fynd har gjorts under den nu pågående restaureringen av Stenkumla kyrka. Man har nämligen hittat den gamla korbänken, och den befanns vara en verklig klenod, utomordentligt välgjord och försedd med signerade och daterade målningar av ingen mindre än Johannes Bartz. När kyrkan — troligen i början av december — återinvigas, kommer den gamla korbänken att åter stå på sin plats, där det länge varit ett gapande tomrum efter den.
— Man har ju inte varit okunnig om att det funnits en korbänk, berättar landsantikvarie Greta Arwidsson för Gotlänningen. Säve omnämner den 1864, men ganska knapphändigt; han berättar dock, att den skall ha varit målad och försedd med namn och bomärken på ryggen. Nu har vi i alla fall hittat det allra mesta av den på vedbodvinden, och den går mycket bra att rekonstruera. Det är sålunda ingen hel korbänk som påträffats, den var splittrad i många delar, som hamnat på olika ställen på vinden tillsammans med en massa annat trävirke. Man kan emellertid konstatera, att bänken är utomordentligt välgjord, försedd med vackra utskärningar och med målningar signerade 1683 av Johannes Bartz. Det är samma konstnär som svarat för målningarna i Burmeisterska huset, och man visste förut också att han målat kyrkans altaruppsats i sten. Denna, som är i barock, är daterad 1681 och tydligt signerad av Bartz.
Fyndet av korstolen innebär ett värdefullt tillskott till kyrkan, där det faktiskt varit ett stort tomrum efter den, och därjämte till kännedomen om Bartz\’ konstutövning. Målningarna är\”mycket vackra och återger på speglarna apostlarna och den tronande Kristus.
Under arbetena har man även hittat bakstycket till ett medeltida altarskåp, som likaledes finns omtalat av Säve. Intressantare än detta sistnämnda fynd är emellertid, att man för någon tid sedan kunde placera en medeltida dörr med järnbeslag på sin rätta plats. Dörren kände man till förut, men ingen visste var den hörde hemma. Så tog man den till sakristian och hängde upp den på gångjärnen där, och se, där var dess rätta plats.
Det blir säkerligen mer att berätta om Stenkumla kyrka, när restaureringsarbetet slutförts och kyrkan står klar för återingvigning.

Gotlänningen
Fredagen 31 oktober 1952
Nr 253

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *