tyckte om Gotland men ej betfälten.
»I Lissabon där dansa de…» Dessa Karlfeldtord kommer osökt i tankarna när man sitter och pratar med den 39-åriga språklärarinnan Maria Felicidade Gommes från Lissabon, som bytt ut det soliga varma södern mot gråkalla våta betfät hos lantbr. Fritz Jakobsson, Rotarve i Lye. Betupptagningen var ingen dans precis och så mycket gjort blev det inte, då krafterna helt naturligt inte kunde räcka till för knådandet i degliknande lera.
Nu blir det mest inomhusarbete på Rotarvegården och det ligger mera för den sydländskt sköna signoran. Den 11 sept. kom hon till Sverige, närmare bestämt till Stockholm, för att fungera som språklärarinna i portugisiska och franska. Både spanska och engelska står också på den mångkunniga språklärarinnans repertoar, medan svenskan inskränker sig till några få ord. I Stockholm blev det undervisning, men när kurserna var slut fick arbetsförmedlingen besök och nästa adress blev — underligt nog — de gotländska sockerbetsfälten. Besöket i betåkern inskränkte sig dock bara till en dag.
— Det var ett mycket svårt arbete, tycker Maria, men hon kan ändå inte låta bli att skratta. Det var helt annat än att skörda apelsiner och bananer. Men människorna här är vänliga och sympatiska, vilket de inte alltid var i Stockholm. Där raglar så mycket karlar omkring på gatorna berusade och det är inte vackert. Det är inte så i Lissabon. Var färden skall ställas efter Sverigesejouren vet jag inte ännu — jag har tänkt Nederländerna. Det skulle annars vara intressant att vara kvar här på Gotland, inte som betupptagare, men som språklärarinna. Klimatet är så fint här, mycket bättre än i Stockholm..
Men hemma i Lissabon — »det är en så trevlig stad» — har hon 13-årig dotter och moder samt sin 11-rumsvåning som väntar. Maken, som var läkare, är död sedan några år, så att hon liar försörjt familjen som lärarinna vid en skola i Lissabon. Men hon ville se världen också, och därför kom hon till Sverige. Det är förresten det tolfte landet i Europa som signora Felicidade besöker. En sak som gjort ett starkt intryck, var att i Sverige existerade inte den stora klyftan mellan fattiga och rika. I Portugal däremot är skillnaden kolossalt stor. Det gotländska jordbruket hade också imponerat på henne och under den korta tiden här har hon blivit mycket förtjust i mjölk, en dryck som inte är så vanlig i vinlandet Portugal.
Trots att vädret är allt annat än sydländskt och att hon inte begriper så många ord av språket som talas omkring henne, så trivdes hon ändå och Jakobssons trivdes med henne. Hon var nämligen någonting som vi svala nordbor har så svårt att vara — gladlynt öppenhjärtig. Men vad skall hon tänka om svensk arbetsförmedling, som sänder iväg orutinerat folk till ett av de hårdaste av jordbruksarbete och därtill lovar ganska stor förtjänst. Visst behövs det arbetskraft, men ändå …
Rune
Gotlänningen
Måndagen 3 november 1952
Nr 255